Nu har jag inte skrivit på länge. Det har dock hänt en del.
Både roligt och tråkigt i mitt vardagsliv och även i hundlivet.
Jag skriver ju bara om hundlivet här på bloggen då vardagens problem har tagit upp lite för mkt av min energi.
Jag måste nog förklara en del bakgrundshistoria.
Här i Hagsätra finns en grupp hundägare som träffas kl 9.00
och går ett varv med hundarna i skogen.
Detta är allmänt känt i området och det brukar vara få som är ute i spåren då.
Man kommer dit och så får man se vilka hundar som blir ens sällskap för dagen.
Detta brukade vi göra på helgerna när Hotch var unghund och Hotch älskade att få springa runt med de andra hundarna.
En dag började vi promenaden och vi är ungefär halvvägs när en kvinna som blivit sen tänkte att hon skulle ta sina två schäfrar och ta andra hållet och möta oss.
Jag har Hotch i koppel vid tillfället då det precis i den här delen av skogen är lite för mkt risk för harjakt.
En av schäfrarna springer rakt mot Hotch. Idag hade jag satt mig själv mellan min hund och den andra hunden men jag var nybörjare med hund och uttrycket att hundarna löser problemen själva, var det jag hört hela tiden.
Nu vet jag att reglerna är olika om en av hundarna är kopplade.
Det som hände var att schäfern som är av större storlek och dessutom okastrerad hane ställer sig 1 dm från Hotch och gör allt.
Reser ragg, visar tänderna och morrar. Hotch blir rädd och backar bakåt.
Jag är helt paralyserad och även jag, rädd, att gå emellan.
Jag hade aldrig träffat just den här hunden.
I det ögonblicket som jag kommer ihåg som en evighet, denna hjälplöshet, ropar matten in hunden och den springer tillbaka.
Då i det ögonblicket som jag har fått förklarat för mig senare, bröt jag det heliga förbundet/kontraktet, att jag som ledare skyddar min flock.
Trots att inget hände så var det lika effektivt som ett bett.
Efter det här hade Hotch problem med hundmöten med just större svarta/håriga hundar. Vi har fått jobba hårt med förtroendet mellan oss då min sambo inte haft samma problem.
Genom att stoppa lösspringande hundar, gått på kurser med schäfrar och åkt på utställningar har det blivit så pass bra att vi kan passera denna typen av hundar och gå på kurser utan någon stress och var egentligen inget större problem.
Månaden innan jul hade jag haft en jobbig period på jobbet med mkt övertid och mkt trötthet som följd.
Veckan innan jul började Hotch bli väldigt motstridig på väg till dagis på morgonen.
Vilket han inte brukar vara.
Han har gått på dagis sen han var liten och älskar att vara där.
Jag delade mina tankar med en kollega och hon sa att han antagligen kände av att jag var stressad och därför ville vara lite mer hakuna matata.
Jag köpte den förklaringen och tänkte att jag även skulle dela mina tankar med dagispersonalen men som sagt. Jag hade mina tankar på annat.
3 dagar innan julledigheten ringer de från dagis och säger att Hotch har blivit attackerad av en annan hund på dagis.
Att han hade två öppna sår på varje sida om ryggen och även på örat.
Det var lite som att tippa bägaren och jag började gråta som bebis när jag satt på jobbet.
Jag fick ju senare förklarat att de hade varit ute med hundarna i hans bås och de hade släppt in ”den andra” hunden först.
Hotch och de andra hundarna hade inte velat gå in i båset och av någon anledning har dagispersonalen inte läst av signalerna
som de andra hundarna uppfattade. Hotch är tydligen den lydigaste i båset så de hade sagt till honom att gå in först så de andra kunde följa efter.
Då hade den andra hunden (gissar jag) blivit trängd och hoppat på den första hunden som gått in (i det här fallet Hotch). Personalen lyckades få bort den andra hunden från Hotch men skadan var redan gjord.
När jag kom hem den dagen har Hotch så ont att han inte kan skaka sig. Han är fortfarande i chock och har för ont för att möta mig vid dörren.
Han ligger i mitt knä hela kvällen. Det värsta är att min intuition hade varit rätt.
Det hade varit något fel eftersom han inte ville gå till dagis och jag har misslyckats igen att skydda honom. Jag blir så arg på mig själv!
I samråd med dagispersonalen som jag har stort förtroende för kom vi fram till att han måste tillbaka till dagis och bearbeta platsen men att han skulle få sitta med dagispersonalen och deras hundar i fikarummet där de även kunde rengöra hans sår.
Första dagen efter fick jag nästan bära han till dagis men dag nr 2 var det mkt bättre, dock fick han feber och personalen gick till veterinären och fick ut antibiotika som de stod för.
Nu undrar ni säkert om jag är arg på den andra hunden och jag kan inte vara det.
Den hunden har tydligt visat vart han står.
En hunds försvar när den är trängd är attack. Tyvärr råkade Hotch bli offret.
Det kunde lika gärna ha varit en mindre hund som kanske fått större skador.
Jag kan inte heller vara sur på personalen. De har erkänt sitt misstag och olyckor händer men de har verkligen tagit sitt ansvar och gett Hotch all specialbehandling han behövt. OM det skulle hända igen då skulle jag byta hunddagis dock.
Den andra har blivit flyttad till en annan box.
Tyvärr har detta medfört två saker. Hotch har två mindre rakade områden på sidorna där jag tror att han kommer få synliga ärr, vilket innebär att jag kommer pensionera honom från utställningsringarna. Ett litet pris att betala för en frisk hund.
Mentalt… försökte han fly från ALLA hundar vi möte på promenaderna dagarna efter attacken.
Nu har han fått tillbaka lite självförtroende så de små och mellanstora hundarna är inga problem men schäfer problemet är tillbaka på kartan så nu framöver får vi privatträna så han får bearbeta problemet ordentligt.
Nu kanske ni undrar var det var för hund som attackerade men jag vet inte och jag vill inte veta. Jag vill inte bidra till ytterligare en rädsla genom att spänna mig om vi skulle möta rasen.
Dessutom fick jag reda på att hunden i fråga hade börjat på dagis 1 vecka tidigare till att det hände och även jag måste lära mig att lita på min intuition.
En Whippets äventyr - Hotch Tajmahal Hipper Dipper 