Tredje dagen, en måndag fick jag komma på besök hos Tina och Tommy Permo.
Det var paus i träningen idag och även en sprinter behöver vila och åka på på kollo, även om det bara var för en dag. Så vi begav oss av till Väckelsång för att prata whippet.
Per-Mo’biles kennel är den äldsta aktiva whippetkenneln i Sverige och självklart är det kul att få reda på hur deras tankar går runt hur en riktig whippet ska se ut.
Jag har ju bara haft whippet i 3,5 år och hade ingen aning om vad jag gjorde när jag ställde mig i utställningsringen första gången. Det har genom åren blivit en del kritik som jag fattat nada från. Vad menas egentligen med en perfekt över och underlinje? Hur ska egentligen ett perfekt bakställ se ut och vad menas med en bra front?
Nu ska man ju vara medveten om att alla tycker olika, olika uppfödare, olika domare, olika länder gillar olika saker men det betyder ju inte att man inte kan lyssna och ta in och bilda sig en egen åsikt om vad man personligen tycker är fint.
För det ska alla veta att det finns ingen whippet som är perfekt. Precis som ingen människa kommer vara helt perfekt heller men man kan försöka komma så nära det går.
Det här är en whippet som England (ursprungs landet för whippet rasen) tyckte var så nära perfekt att de gjort porslinsfigurer av han. Namnet var Mack Man eller något liknande.
Jag får uppdatera inlägget senare med rätt namn. Detta är han.
Fast jag måste dock säga att jag är mest fascinerad av Tina och Tommys hus. Det ligger på slutet av gatan och ser ut som vilket annat hus som helst. Det enda som avslöjar att detta är en kennel är ett hundsläp och en massa små whippar i fönstrena som kikar ut när man kommer på besök 🙂
Det finns två ingångar och jag kom in via den som börjar med ett dass (?!) som leder till en dörr som leder ut till vad som ser ut som en minihundshop eftersom alla hundarnas koppel hänger en efter en.
Svänger man vänster finns där ett litet kök och mitt emot det finns ett rum med burar där hundarna intar sin mat separat när det är lunchtime eftersom med så många hundar och så många olika foder måste ha koll på vad de äter. Tina och Tommy har 11 egna hundar och när jag var där hade de två löpande tikar och en unghund inackorderad.
Fortsätter man finns det två öppna rum (även kallat skrytrummet). Första rummet har Tina kurser och mer hundrelaterat besök och i det andra rummet hänger fullt med bilder från golv till tak med rosetter, bucklor, diplom, statyetter och bilder på alla deras hundar från starten (iofs kan man säga att alla rum hade mkt bilder på whippets). Det är riktigt härligt att få historien berättad av Tommy och få dras med i deras engagemang och arbete.
Oj just det glömde att det även fanns ett rum i detta med deras senaste kull valpar. 4 små som bara var 4 dagar gamla när jag var där. Ni vet då när de är så små att man aldrig kan gissa att det här kommer bli en graciös sprinter utan lika gärna kunde bli en labrador 🙂
Vi begav oss sedan till deras trädgård som är indelad i 3. En stor gräsplan där de har utställningsträning med valpköpare. En mindre inhängnad del som jag inte är helt hundra på vad den används till och sedan är det den stora rastgården. Många säger att jag skämmer bort min hund men Tina och Tommys hundar har en egen lekstuga..sådeså!
Jag har inte tagit så många bilder från Tina och Tommy hus från insidan då jag tycker att lite privatliv får man väl ändå ha.
Det är här ute som Tina berättar om hur hon bedömer och vad hon tittar på och det är en så väldans massa att det finns lagrat i min databas så vill man veta så får man fråga Tina själv. Tina berättar medans Tommy tar upp hund efter hund på bordet och pekar.
Detta tycker alla de andra hundarna är så roligt så hux flux står det 6 hundar på bordet och allt är ett enda virrvarr. T.o.m Hotch skulle visa att han också kan komma upp på bordet. Ja det är inte en lugn stund med alla dessa hundar eller jo så länge ingen rör sig 🙂
Vi går sedan vidare upp på något som min kompass anser är en övervåning men det är det säkert inte. Här finns det riktiga köket och en väldans massa andra rum men vi satte oss i TV-rummet. Som ser ut som en enda gigantisk hundbädd. Löptikarna fick sitta i bur under besöket så det inte skulle bli något krig mellan hanarna. Det gick förvånansvärt bra med löptikslukten och alla dessa hanar i varierande åldrar. Hotch är den ”felfärgade” hunden i gruppen. Nja Pippi är väl undantaget i gruppen det är whippan i buren som vilar nosen mot gallret.
Hanen på den här bilden är Flipper som jag måste säga är en vacker kille med pondus.
Han bråkade inte med någon men alla hanarna visste vem som bestämde 🙂
Under tiden jag var där så kom även Susanne Thunström från Sotholmens kennel och Tina och Tommys son Fredrik Permo. Det är en familjär stämning här och man känner sig välkommen. Tina är verkligen en otroligt varm person som under besöket precis bestämt sig för att fasta så det blev inga kakor. Vilket hon fick mycket pikar om från käre maken och det är mkt kärleksgnabb dem sinsemellan. Så det blev mkt whippetsnack! Under tiden lyckas en av hundarna sno en banan. Den vill ju förstås alla hundarna dela på så det blir banan utdelning. Hotch fattar inte alls varför det blir en sådan uppståndelse över en banan!
Just det när jag skulle gå. Gud va jag kände mig dum! Det är så mkt rum och så många dörrar att man till slut inte vet upp från ner. Jag tackar för besöket och tar den dörr som jag tror är utgången och låser ute mig själv. Haha Tina och Tommy måste ha haft mkt roligt åt den förvirrade människan som precis hamnat i den mindre rastgården som då för att sätta lite grädde på moset har en hasp som jag inte riktigt får upp. Till slut går det och jag får helt enkelt knacka på dörren in till huset från rastgården och bli visad vägen ut.
En Whippets äventyr - Hotch Tajmahal Hipper Dipper 