När jag började åka med Hotch till whippetrace i början ville jag så gärna att han skulle gilla det att jag manade på honom redan innan vi ens lämnat lägenheten. Allt blev lite av en trigger. Namnet Whippetrace, selen, bilen , Robert som alltid körde oss, landsbygden och slutligen banan. Sen stod jag gärna uppe vid banan så han kunde se trasan och ja vi kan säga att han blev traständ. Väldigt traständ så till den grad att han inte var kontaktbar så fort vi kom till banan. Det drog och det slets och det ylades och till slut började han nafsa och det gör ont (det var tydligen inget ovanligt enligt Gudrun men jag fick inte banna min hund för det här var en rolig grej,sades det till mig).
För mig blev det dock bara en pärs. Jag lämnade min snälla tillgivna hund hemma och fick det här 16 kgs hundmonstret.What happened! Jo dumma jag hände. Tror egentligen alla känner likadant med sina förbytta hundar.
Händerna och axlarna var helt slitna och jag var lika trött som hunden när vi kom hem. Det blev helt enkelt lite för stressigt även för mig. Att man är så dum när man är nybliven hundägare!
Nu har han blivit äldre och det jag måste träna på är att han varvar ner på plats så att han aldrig kommer upp i den nivån av stress och med nya bilen går det verkligen JÄTTEbra. Kan inte vara lyckligare! medans andra hundar nästan äter upp all inredning i bilen och buren för de är så exalterade mötes jag av en halvsovandes hund som lyckats dra in min jacka i buren för att ha något att vila huvudet på. Inget värmer en mattes hjärta mer än det!.
Vi börjar med att promenera när vi kommer till området. Så fort Hotch kommer utanför banområdet blir han mer lugn och sansad. Sen även efter ett lopp så går vi upp i skogen och går ett litet varv både för att minska förslitningsskador och varva ner och med en lugnare hund (det vill säga när han inte får på sig munkorgen för då vet han att han ska få göra det han är gjord för. Springa!) så blir även matte lugn.
Den här säsongen kommer bli jättebra. Jag känner det på mig. Jag är så stolt över min hund. Igår sprang han ihop med Mica och det gick jättebra nästa gång ska vi försöka med stödhund från bur.
Bilderna är tagna av Irene Wahlroos från denna och förra träningen då Zorba var stödhund (det har råkat komma med en bild av Christian Magnusson också såg jag nu).